Här har naturen formats av betesdjur, som under långa tider
har hållit markerna öppna. Det har gynnat asp i olika levnadstadier, liksom flera skyddsvärda arter som är knutna till asp. Den hotade skalbaggen aspbarkgnagare till exempel, som är beroende av äldre aspbestånd med lång kontinuitet av grova träd med grov bark för sin överlevnad. Här finns också signalarterna barkticka, hasselticka, aspvedgnagare och fällmossa, samt den
hotade arten stor aspticka. Reservatets fem skogsbestånd är åtskilda av vägar och åkermark i ett omväxlande kulturlandskap. I naturen finns spår efter den
bebyggelse som har funnits i området ändå sedan bronsåldern. Håller du utkik kan du hitta fornlämningar i form av gravrösen, skärvstenshögar och gravfält.
Bokarens blandskog domineras av asp och gran i varierande åldrar.
Här och var finns även inslag av hassel, tall, sälg och björk. Området har naturskogsartade karaktärsdrag med en varierad artsammansättning och åldersstruktur, döda stående träd och lågor. De många fallna träden och den blockrika terrängen skapar naturliga gläntor med ljusinsläpp. På solbelysta äldre trädstammar trivs många arter, bland annat aspbarkgnagaren. Gläntorna ger
också förutsättningar för bete och för att nya skott från asparna ska slå rot. I reservatets södra del finns mer hagmarkslik natur, med vidkroniga träd och gamla hasselbuketter. Bokarens gamla kulturlandskap återskapas nu till stora delar genom gallring, röjning och betesdrift. Delar av reservatet ingår i Natura 2000. Reservatet har fått sitt namn efter sjön Bokaren, belägen nordost
om det skyddade området.
Läs mer